top of page

Recension av ”13 svarta sagor om ond bråd död” av Helena Dahlgren, Jens Daniel Burman, Cia Sigesgård


Den här novellantologin bjuder på en rejäl dos skön retroskräck inspirerad av skräckfilmer från tiden då videokassetter och movieboxar räknades som högteknologi. Här möter du 13 kvinnor som på olika sätt tar sig an, drabbas av, eller själva utövar mänsklig ondska.


Det jag verkligen uppskattar med förlaget Swedish zombie är att utgivningen består av högkvalitativ litteratur som griper tag och håller fast. Den här novellantologin är inget undantag och särskilt kul är att bokens omslag efterliknar den gamla videokassetten. Nostalgi på hög nivå, minst sagt. I den här antologin förekommer våld och mänsklig ondska på så många olika sätt. Kul också att få läsa om olika kvinnor och vad de kan åstadkomma.


Min favorit är Efterfesten. Dels för att jag berörs särskilt mycket av tortyr, men också dels för att författaren gör det så bra. Jag kan verkligen känna skräcken och adrenalinpåslaget. För att inte nämna den där ångesten som framträder extra starkt i slutet. Den påminde om Christian Johanssons Skönheten i att den är välskriven och fängslande och omöjlig att sluta läsa.


Sju sorters kakor påminde väldigt mycket om Love Kölles Ingrid när det gäller karaktären. Ett väldigt bra val, för vem misstänker väl en ensam äldre kvinna för att vara ondskefull? Och är hon egentligen ondskefull? Däremot hade slutet varit klockrent om det hade slutat med: ”Någon som vill ha en till kaka?”. Samma sak med Konsten att niga fint: överflödigt slut som jag personligen hellre hade sluppit bara för att få suga lite mer på den där ångestladdade känslan av resignation.


Den jag tyckte minst om var Avväpnandet. Idén är fantastisk. Främst för att jag själv har tänkt och sagt samma sak. Den påminner även om Katarina Wennstams roman Hämnden i sitt ifrågasättande kring vad som skulle hända om kvinnor gav igen. Det jag finner problematiskt är att huvudpersonens vän inte känns särskilt trovärdig i sin reaktion till hela idén. Dessutom hade jag velat ha den mer brutal, för som det är nu matchar inte handlingen den vrede som beskrivs hos huvudpersonen. Och det är synd tycker jag, för den hade kunnat bli helt fantastiskt bra. Däremot måste jag påpeka att författarens twist i form av smycken är härligt äcklig.


Mänsklig ondska i sin renaste form finns samlad i den här boken och är du en person som uppskattar spänning är detta ett KRAV att läsa.

  • Black Facebook Icon
  • Black Twitter Icon
  • Black Pinterest Icon
  • Black Instagram Icon
FOLLOW ME
SEARCH BY TAGS
Inga taggar än.
FEATURED POSTS
Titta in snart igen
När inlägg har publicerats hittar du dem här.
INSTAGRAM
ARCHIVE
bottom of page