Recension av "Mica" av Anders Jacobsson
Mica Kroon är nitton år och går sista året på gymnasiet. Hon är duktig i skolan, stark och självständig och har flyt i livet. Tills hon en dag, under ett anfall av smärta, upptäcker något som förändrar allt hon känner till. En parallell, mörk och äventyrlig värld öppnar sig och vänder upp och ner på hennes liv.
Inget eller ingen är vad det verkat vara, vare sig hon själv, barndomskompisen Saga, pojkvännen Petrus eller föräldrarna. En skoningslös kamp mellan mörker och ljus tar sin början, samtidigt som Mica envist försöker hålla fast vid sitt gamla liv. Det hon upptäckt kommer att ändra hennes liv för alltid och hon tvingas inse att hon har en viktig roll att fylla i striden som pågår mellan gott och ont.
Anders Jacobsson är en av författarna till bland annat böckerna om Sune, och det här är hans första urban fantasy-roman.
Jag måste faktiskt erkänna att jag inte har läst någon av hans tidigare böcker. Det här är alltså min första läsupplevelse med honom och än så länge har det varit en väldigt trevlig sådan. Det enda jag reagerade på var att jag ibland hade svårt att hänga med i dialogen då det kunde vara svårt att avgöra vem som sade vad. Det störde min läsning.
Utöver det är det här en bok som mitt tonåriga jag älskade. Även mitt vuxna jag blev väldigt förtjust i den. Den var fängslande och därför svår att lägga ifrån sig. Berättelsen är unik och jag älskar att Jacobsson bryter mot normerna och vågar gestalta en stark och självständig kvinna som kan stå upp för sig själv och andra i stället för en typisk kvinna i nöd som annars är vanligt i litteraturen.
Men det Jacobsson lyckades bäst med är att gestalta tonårstrotset och det upproriska. Jag kände igen mig en hel del i Micas karaktär och det tror jag nog de flesta tonåringar gör.
Jag ser verkligen fram emot uppföljaren. Det här är ett måste att läsa, oavsett om du är vuxen eller inte.
