Recension av "Jorden vaknar" av Madeleine Bäck
"När hon kommer närmare ser hon rötterna. Hundratals, kanske tusentals av dem. Tunna som silkestråd formar de en genomskinlig väv över golvet, från badrumsdörren fram till Kristers ansikte. Vibrerar svagt när de letar sig fram över haka, kinder och läppar. Där trycker de sig in och försvinner. Beata kan se hur det rycker i Kristers kinder. För ett ögonblick drar han efter andan, kröker sina fingrar och spänner kroppen. Sedan blir han stilla."
Gunhild hade fel. Det räckte inte med offret i skogen för att stilla de som vaknat. De urgamla krafter som släppts lösa i skog och vatten är starkare än hon befarat. Nu måste hon, Krister och Beata göra allt i sin makt för att stoppa de mörka krafterna. Men är de tillräckligt starka?
Det här är uppföljaren till Vattnet drar. En berättelse som handlar om det som du och jag inte ser, men som kanske pågår utan att vi vet om det. För hur kan vi vara säkra på att det inte finns något som rör sig mitt ibland oss? Som iakttar mig när jag springer en runda i skogen, eller när vi rör oss bland träden i jakt på svamp och bär. Hur vet vi att det inte finns något annat än vilt i skogen?
Jag tyckte väldigt mycket om den första boken. Madeleine har en förmåga att skapa obehag som känns i hela kroppen och det bara genom hennes gestaltning av miljön. Den är autentisk och levande och dessutom lyckas hon fånga den där typiska småstadskänslan där alla känner alla och där det finns de som du ska passa dig för. Den där längtan efter något mer, något större. Det jag tyckte allra minst om är katterna som får sätta livet till. Men så är jag en kattmänniska och då jag hade otroligt svårt att läsa om den biten säger ju det en hel del om hennes förmåga att skriva ;)
Jag ser verkligen fram emot den tredje delen. Dessa böcker är ett måste för alla som gillar övernaturliga väsen!
